Uppfunnen för bildelar 1994
DENSO WAVE, då en division i Toyotakoncernens bolag DENSO, utvecklade QR-koden 1994 för att spåra delar i biltillverkning. Linjära streckkoder rymde för lite data och krävde många etiketter, så teamet under Masahiro Hara satte som mål att bygga en kod som rymde mer och kunde läsas snabbt.
Teamet valde förhållandet 1:1:3:1:1 för sökmönstren efter att ha studerat tryckt material och funnit att det förhållandet sällan förekommer i text och bilder. Det valet gör att en skanner snabbt kan urskilja en QR-kod i vilken vinkel som helst.
Öppen för alla och standardiserad
DENSO WAVE innehar patent på QR-koden men valde att inte utöva dem för den standardiserade koden, så vem som helst kan skapa och läsa QR-koder fritt. Det beslutet, tillsammans med formella standarder, är en stor del av förklaringen till att formatet spreds så brett.
- 1994: QR-koden utvecklas hos DENSO WAVE
- 1997: godkänns som en internationell AIM-standard
- 1999: publiceras som den japanska standarden JIS X 0510
- 2000: publiceras som den internationella standarden ISO/IEC 18004
- 2000-talet: Micro QR-koden introduceras och tas med i 2006 års utgåva av ISO/IEC 18004
- Senare utgåvor av ISO/IEC 18004: 2015 och 2024
Från fabriker till mobiler
I början av 2000-talet började kameramobiler i Japan levereras med QR-läsare, och koder dök upp i tidskrifter, annonser och tågbiljetter. Utanför Asien krävde skanning oftast en separat app tills Apple lade till QR-skanning i iPhones kamera med iOS 11 år 2017, och Android-telefoner följde efter via kameraappar och Google Lens.
Under covid-19-pandemin vände sig företag till QR-koder för kontaktlösa menyer, incheckningar och betalningar, vilket gjorde skanning till en vana för en mycket bredare allmänhet. QR Code är ett registrerat varumärke som tillhör DENSO WAVE INCORPORATED.