Vad standarden omfattar
ISO/IEC 16022 specificerar Data Matrix-symbologin: dess L-formade sökmönster, det prickade klockspåret på de två motsatta kanterna, symbolstorlekarna, kodningsscheman och felkorrigeringen. Den anger också referensalgoritmen för avkodning och kraven på tryckkvalitet.
Den nuvarande formen, ECC 200, använder Reed–Solomon-felkorrigering och är vad nästan alla moderna Data Matrix-koder använder. De äldre varianterna ECC 000 till ECC 140 använde faltningskodning och finns kvar bara för äldre tillämpningar.
Storlekar och kapacitet
ECC 200-symboler finns i kvadratiska storlekar från 10 × 10 till 144 × 144 moduler och en uppsättning rektangulära storlekar. Den största kvadratiska symbolen rymmer upp till 3 116 siffror, 2 335 alfanumeriska tecken eller 1 556 byte.
Ytterligare rektangulära storlekar, kallade DMRE, standardiserades senare separat i ISO/IEC 21471. Data Matrix behöver en tystzon på en modul, mycket smalare än de fyra modulerna hos en QR-kod.
- Kvadratiska storlekar: 10 × 10 till 144 × 144 moduler
- Största kapacitet: 3 116 siffror eller 1 556 byte
- Felkorrigering: Reed–Solomon (ECC 200)
- Tystzon: 1 modul
Utgåvor och användning
Den första ISO-utgåvan publicerades 2000 och den andra 2006. Utgåvan från 2006 förblev den främsta referensen i många år, tills en tredje utgåva publicerades 2024. Branschregler som GS1 DataMatrix bygger på den här standarden genom att lägga till tecknet FNC1 och GS1-applikationsidentifierare.
Data Matrix används flitigt för märkning av smådelar, inom elektronik, läkemedel och etiketter inom sjukvården, där dess kompakta storlek och tålighet vid direkt märkning av detaljer är användbara.